Igår fick jag tillbaka årsredovisningen från Jack, vår redovisningskonsult. Jack och jag har jobbat tillsammans i 30 år, så jag litar på honom — men även han kan ha missat något. Det är inte fel att ha ett extra par ögon.
Det extra paret heter Clio. Det är vad jag kallar min AI-assistent (den som tekniskt heter Claude från Anthropic). Jag valde namnet efter en brittisk cylinderklippare vi hade på familjens sommarställe när jag var liten — tung, noggrann, metodisk. Mormor var noga med gräsmattorna. Clio är det också.
Arbetssättet
Jag delade årsredovisningen, balansrapporten, resultatrapporten, huvudboken och momsrapporten med Clio. Innan jag delade något bad Clio mig berätta vad vi hade och vad vi ville åstadkomma — inte bara ”här är filerna, kör”.
Det är en viktig distinktion. Det är ett samarbete, inte en delegation.
Vad Clio hittade
Clio gick igenom materialet systematiskt och flaggade ett antal saker, rangordnade efter allvarlighetsgrad:
- Bolagets säte angavs som Nacka i förvaltningsberättelsen — stämmer det? (Det visade sig stämma med registreringsbeviset, men påminde mig om att jag aldrig ändrat sätet formellt efter flytten till Muskö.)
- Konto 2893 — skuld till mig som ägare — saknade ränta enligt det avtal vi upprättat. Jack och jag hade redan bestämt att inte ta upp räntan det här året. Clio visste inte det, men ställde rätt fråga.
- Stora bokslutskorrigeringar den sista dagen, inklusive justeringar av kundfordringar på 50 000 kr. Ska det finnas en not?
Dialogen med Jack
Jag skickade Clios frågor till Jack. Hans svar: han hade redan tänkt på precis de här punkterna.
Det är det bästa möjliga utfallet. Inte för att Clio hittade fel Jack missat — utan för att vi tillsammans ställde rätt frågor, fick dem bekräftade, och kan nu lämna in med gott samvete.
Vad jag tar med mig
Clio ersätter inte Jack. Men Clio gör att jag kommer till Jack bättre förberedd — med konkreta frågor istället för en känsla av oro.
Det är vad jag tycker att AI tillför mig idag.
/Fredrik
